Människor dör i onödan då vårdprogram och andra riktlinjer inte följs. Det är dags att ställa krav på sjukvårdsregionerna.

Så många som fyra av tio cancerfall kan förebyggas genom insatser från samhället och i viss mån livs- stilsval. Men trots att vi vet nära nog exakt hur många liv som kan räddas, används inte medicinska verktyg, information och andra medel som står till buds och därför blir människor sjuka, och en del dör, helt i onödan, faktiskt.

Förklaringen är ett sjukvårdssystem som inte följer lagen eller vårdprogram och an- dra riktlinjer. Det behövs inga motivering- ar till att inte följa de riktlinjer för vården som tagits fram av de främsta experterna utifrån den allra senaste forskningen och kunskapen. Det kan vara insatser som räddar liv, men som inte görs.

Läs hela vår debattartikel från GP här >>

Betänkandet från läkemedelsutredningen är komplicerat och tilltrasslat, och det är anmärkningsvärt att utredningen heltDsaknar patientperspektiv.

Den statliga läkemedelsutredningen, som blev klar strax efter årsskiftet, håller inte måttet. Utred­ningen får underkänt av flera remissinstanser, bland andra be­rörda patientorganisationer, som anser att de förslag som presenteras inte är tillräckliga för att vi ska få en jämlik, effektiv och transparant finansiering och prissättning av läkemedel.

Läkemedelsutredningen tillsattes i novem­ber 2016. Utredarna fick i uppdrag att ta fram ett långsiktigt hållbart system som möjliggör en samhällsekonomisk effektiv användning av läkemedel och som också innebär att läke­medelskostnaderna kan hållas på en rimlig nivå. I uppdraget ingick att tydliggöra ansvars­fördelningen mellan stat och regioner, skapa förutsättningar för en jämlik och patient­ centrerad vård samt ge förslag på hur ny forsk­ning och innovationer inom läkemedelsområ­det snabbt ska komma patienterna tillgodo.

Resultatet blev ett 700 sidor tjockt slut­betänkande, ”Tydligare ansvar och regler för läkemedel”. Nu har luntan varit på remiss.

Tyvärr övertygar inte betänkandet. Det är i flera delar både komplicerat och tilltrasslat och det är anmärkningsvärt att utredningen helt och hållet saknar patientperspektivet och förslag på ökat patientinflytande. Jämfört med många andra länder i Europa ligger Sve­rige långt efter i detta avseende och vi är över­tygade om att en sjukvård i nära samarbete med patienter och deras företrädare – såsom utbytbara patientföreträdare, med specialist­ kunskap från diagnos och övergripande systemkunskap – resulterar i bättre och mer verkningsfulla behandlingsmetoder.

Ladda ner och läs hela debattartikeln i SVD här.

Vi ligger efter jämförbara länder vad gäller grundläggande politiska åtgärder som krävs för att dra nytta av precisionsmedicin. Vi manar därför regeringen att prioritera frågan, lära av andra länder och agera handlingskraftigt, skriver företrädare för Agenda för hälsa och välstånd.

Läs hela vår debattartikel på dagenssamhalle.se.

Utvecklingen av cancervården går fort och den blir alltmer specialiserad. Nya effektiva läkemedel ger helt nya biverkningsprofiler. Till exempel gick senaste Nobelpriset i fysiologi/medicin till utvecklingen av nya läkemedel som fått stor betydelse för patientgrupper där behandling nu ger chans till bot.

Inom cancervården har sjuksköterskans omvårdnadsarbete blivit mer och mer avancerat. Sjuksköterskor administrerar cancerbehandlingar till patienter, både läkemedel och strålbehandling, observerar patienten under behandlingen, har uppföljning av patienter och ger råd om hur eventuella biverkningar kan förebyggas och behandlas. Det ställer höga krav på spetskompetens, specialisering och kompetensutveckling.

Sjuksköterskor med specialistutbildning i cancervård borde vara en självklarhet i denna högspecialiserade vård. Förutom försämrad kvalitet och patientsäkerhet finns risk för inställda behandlingar utan specialistsjuksköterskor – strålbehandling till exempel är beroende av den unika specialistkompetens som onkologisjuksköterskor har.

Läs hela vår debattartikel på dagensmedicin.se >>